One year, W

Idag för ett år sedan satte jag mig i bilen mot Älvängen där han stod då. Hade köpt en transport och spånat upp boxen hemma. Allt var iordning för att min nya stjärna skulle komma. Mr Woody hette han. Gillade namnet, man kommer ihåg det liksom. MEN från början var jag tveksam på att åka och prova honom. Fick en käftsmäll av det när jag satt upp på honom och tog första galoppen. Det var inte nånstans vad jag hade förväntat mig. Mycket svårare än vad jag trodde och lite "kan själv". Första gången red jag honom bara på marken. Åkte därifrån med massa tankar i huvudet. Från att jag inte tyckte om han på filmen, till att jag någon timme senare satt i bilen och inte kunde tänka på något annat. 

Åkte tillbaka någon vecka senare ihop med min tränare. Hon gillade honom direkt. 
Första hon sa när vi var påväg därifrån "köp honom, han är perfekt". 
Jag hade samma känsla, men ville fundera lite mer själv. Han var bra ålder på, hade inställningen och gått MSVB (120) felfritt både på Irland och i Sverige flera gånger. 
Det var några år sedan, men han kan. Det kan ingen säga något annat om. 

Vi ringde samtalet och sa att vi ville köpa honom. Dem som sålde tyckte det kändes bra också och det är alltid kul. Vi bestämde en dag vi skulle hämta han och det blev idag, fast för ett år sedan. 

Vägen hit har varit alltifrån enkelt. Första 7 månaderna delade jag och Isabelle på honom. Jag tappade mycket under den tiden. Med facit i hand, ångrar jag det. 

Jag har tagit det väldigt Lungt med Woody. Inte för att han inte kan. Det är världens mest underbara häst, utan för att jag vill komma in i ett system och hitta min ridstil. Jag låter det ta tid. Han har gått stora klasser och om han kommer göra det igen eller inte, återstår att se. Men vägen dit ska inte vara stressad. Den ska vara planerad och följa ett tydligt spår. 
Har nog inte skrivit det till er här förut, men innan jag köpte Woody hade jag inte hoppat på två år. Alltså ingenting. Och innan dem två åren har det bara handlat om ridskolehoppning (No fence) var fjärde vecka liksom. Precis innan jag var och provred Woody hade jag varit en vecka på Skyrup. Det var allt. Annars kan man inte räkna det andra som hoppning. Det är inte sån hoppning som sätter sig i kroppen iallafall. Fine, hag har ridit andras hästar mycket innan, men aldrig hoppat. Att gå från det till att sen kräva av mig själv att se avstånden, det går inte. Så är det, det krävs mer träning och det är därför jag inte skyndat ut på tävling. Kan låta tråkigt, men om inte grundjobbet är gjort hemma- kommer det aldrig fungera hela vägen på tävling. Och om det skulle göra det, så kommer man till en gräns där man måste gå tillbaka till ruta ett och det tycker jag är fel. 

Woody är sjukt personlig av sig. På ett eller annat sätt är alla hästar det, men Woody släpper verkligen inte in någon om han inte har förtroende.

När äldre män är i närheten blir han obekväm, arg. Jag tror det har någonting att göra med Irland. Där är dem tyvärr inte alltid jättesnälla mot hästarna när dem rids in. 
Utöver det är han galet okomplicerad. Går på transporten helt själv, står still när man sitter upp, skos, rida ut. Hur snäll som helst, när han litar på personen. 
Jag är verkligen kär i min egen häst, tycker han är så otroligt vacker så det är galet.

1 år.

Woody, jag älskar dig<3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0